Debatten om den ökande otryggheten i samhället, och människors känsla av utsatthet i synnerhet, är både viktig och komplex. Debatten i sig är ett sundhetstecken, eftersom den uttrycker en önskan om förbättring och ett tryggare samhälle, men den är också kantad av låsta positioner och polarisering som är allt annat än produktiv. Ibland är känslan av att det är viktigare att hitta en motståndare än att arbeta mot lösningar.
Jag sitter hemma och har en trevlig lördagskväll när första sms:et kommer. ”Har du sett artikeln om er i Expressen?” är kärnan i meddelandet som kommer med en länk till Irena Pozars krönika i Expressen.
Som vd och grundare av Vakta, bolaget som Irena Pozar uppenbarligen ser som ett problem och inte en del av en lösning, läser jag krönikan med stegrande förvåning. Vad är egentligen den upplevda problemställningen med Vakta?
Kanske måste vi backa ett steg för att försöka hitta svaret. Jag är själv född på 80-talet och uppvuxen i ett samhälle där ingen skulle komma på idén att skapa en tjänst som Vakta. Självklart för att tekniken och mobiltelefonerna ännu inte nått oss, men framför allt för att behovet inte fanns. Allt var inte rosaskimrande och min uppväxts Sverige hade redan lämnat Bullerby-stadiet, men samhället hade fortfarande väl fungerande trygghetssystem och utomhusmiljöerna var i stort sett trygga. Tyvärr ser inte samhället ut så längre.
Samhällets trygghetsskapande strukturer har försvagats och gång på gång visat sig otillräckliga. Det visar sig även i brottsstatistiken med sina snabbt stigande kurvor. Risken att bli utsatt för många typer av brott har tyvärr ökat dramatiskt sen min uppväxt. Inte minst visar sig denna utveckling i att fler och fler känner sig så utsatta i vardagen att de begränsar sina liv. Mot den bakgrunden så kan jag inte riktigt förstå varför Irena Pozar ser Vakta som ett problem.
Vakta är ett komplement, och inte en ersättare, till SOS Alarm. Ett SOS Alarm som idag brottas med högre samtalstryck, ett svårare jobb och utmaningar med bemanningen. 112 är en oerhört viktig tjänst med fantastiska medarbetare, men det är inte svaret för den som upplever en hotfull situation på stan eller i träningsspåret. Det finns sällan resurser hos myndigheterna för att rycka ut och möta upp dig om du känner tror att något är på väg att hända. Där är Vakta ett starkt komplement som skapar trygghet för individen och faktiskt avlastar SOS Alarm och myndigheter. Hur kan det vara ett problem?
Kalla mig naiv, men jag tror inte att priset för tjänsten, några tior i månaden, är ett större hinder för de flesta. Priset är satt för att alla, eller i alla fall så många som möjligt, ska ha råd med tjänsten, till skillnad från hur det var innan Vakta kom då den här sortens privata säkerhetstjänster var något som var enbart för de mest förmögna.
Jag skulle också önska ett samhälle där vår tjänst inte behövs, men jag tror tyvärr också att det samhället ligger många år bort. Till dess är vi stolta över att erbjuda en tjänst som hjälper individen till en tryggare vardag där man vet att någon alltid kommer om man behöver det, samtidigt som den avlastar ett belastat SOS Alarm. Hoppas det är OK med dig Irena. Och att jag, Petra Tungården och de andra som har investerat i bolaget känner den stoltheten?
Vi har över 20 olika aktieägare och de representeras av både män och kvinnor. Det våra investerare har gemensamt är att de alla tror på att vi kan göra en positiv förändring till samhället och att det här är en av våra viktigaste samhällsfrågorfrågor.
Är det kanske så att det som egentligen är problemet inte är Vakta utan att samhället inte mäktar med uppdraget att skapa trygghet för sina medborgare?
Om det stämmer kanske Pozar skulle prova att se på oss med andra ögon?
Vänliga hälsningar,
Erik Forsberg, vd och grundare av Vakta